F1 kommer alltid förbli kungen av motorsport, både ur ett globalt och säkerligen ur ett brittiskt perspektiv. Augusti 2018 står brittiska förare för sjutton världscuptitlar – fem fler än Tyskland – och har producerat inte mindre än tio olika vinnare av mästerskapet. Ingen annan nation har lyckats producera fler än tre, och det är en statistik som ser ut att stå sig.
F1 racing har alltid haft en stor kommersiell dragningskraft men det har inte hindrat sporten från att hela tiden utvecklas. Idag med DRS zoner och med HUD i bilarna, har den tidigare så viktiga överlevnadsinstinkten i F1 fått lämna utrymme för teknisk förmåga. Det känns som att loppen vinns och förloras långt innan bilarna når banan, och de stora favoriterna Ferrari och Mercedes brukar allt som oftast hamna på podiet.
För de som vill ha spänning och oförutserbarhet kommer F1:s liv att förkortas än mer om denna status quo med Mercedes dominans inom F1 fortsätter, därmed kan folk komma att leta efter andra alternativ. Även om event som GT, touring och stock car vanligtvis erbjuder mer ifråga om överraskningar, kommer de mindre intressanta historierna bakom racen alltid att vara ett hinder i deras jakt på att berättiga en större närvaro på tv.
Andra evenemang som endurance racing och WRC evenemang, är kanske mer unika, men det är väldigt nischade sporter. Därför kan det bli så att de som är lite mätta på F1 racing kan komma att överge bilarna för motorcyklar i deras jakt på bränsleladdad uterhållning.
F1 blir ”avsatt”?
MotoGP är utan tvekan F1's motsvarighet i motorcykel-racingvärlden. Många banor ämnade för F1 används nu även under MotoGP säsongen, och till skillnad från F1, kan förarna ”avsättas” vid minsta lilla felbedömning. Även om det finns favoriter inom MotoGP, precis som hos F1, blir sporten mycket mer oförutsägbar på grund av denna högst uppenbara förändring.
För de som gillar sagor, speciellt sådana som handlar om en ung förares klättring mot toppen, erbjuder MotoGP också en större känsla av verklighet bakom det översta skiktet inom sporten. Även om stora ansträngningar nu görs inom Formula racing för att publicera och skänka glamour över F2 och GP3 evenemang, råder det fortfarande visst tvivel om vilken relevans det har för F1. Inom Formula racing, har en förare ”det” eller inte, och även om institutioner som Ferrari Driving Academy kan vara duktiga på att fostra talanger, råder det fortfarande konsensus om att de som är födda till att vara bäst också kommer att bli det.
Inom Moto racing körs Moto3 och Moto2 lopp på morgonen och tidig eftermiddag samma dag som själva MotoGP evenemanget. Att dela bana med de bästa förarna på planeten är en inspirerande upplevelse, det överträffar sannerligen en junior Formula-förares upplevelse av att titta på loppen på en skärm. Även om tre Moto lopp är lika med ett F1 lopp, med bara en timmes paus mellan varje evenemang, finns det även en väldigt äkta känsla av engagemang från åskådarna. Samtidigt som detta också kan ogillas av de som inte sitter fastklistrade vid tv:n, råder det ingen tvekan om dess växande dragningskraft.
Rossi – en ikon, men också en irritation
För att bli ett riktigt globalt fenomen som är jämbördigt med F1, måste det varje år finnas riktiga utmanare om titeln som inte kommer från Italien eller Spanien. Även om icke-europeiska förare har vunnit "the big one" under 2000-talet, har två stora rivaler konspirerat för att förhindra det – med stor framgång. Under 00-talet har Valentino Rossi varit MotoGP:s svar på F1:s Michael Shumacher efter att ha vunnit titel efter titel och även blivit den första föraren att vinna titlar i fyra olika CC divisioner.
Om 2000-talet tillhörde Rossi, har 2010-talet utan tvivel tillhört den spanska ärkerivalen Marc Marquez. Rossis fans ser honom som en inkräktare och då Marquez ser ut som en kandidat till att bli världsmästare, tillsammans med Jorge Lorenzo, som i september blev oddsfavorit, är Spanien idag en stormakt inom MotoGP.
För till exempel Storbritanien har det före den 21 augusti 2016 inte funnits några större anledningar för den brittiska publiken att bry sig så mycket om MotoGP. På denna dag toppade de brittiska förarna John McPhee och Cal Crutchlow sina respektive podium, i deras Moto3 och MotoGP evenemang vid Brno Circuit. Crutchlows triumf innebar ett slut på över tre årtionden utan vinster för brittiska MotoGP förare, och även om det hade mindre påverkan på titelloppet, kommer det att ses som en avgörande dag för sporten, om den någosin får ett lika starkt fotfäste som F1 har på de brittiska öarna.
Stjärnglans och tillgänglighet är nyckeln till framgång
Även om tittarsiffror alltid kan manipuleras och feltolkas, finns det en stark tro på att tittarsiffrorna för F1 har minskat under flera år, samtidigt som MotoGP fortsätter att växa. MotoGP måste dock bli bättre på att marknadsföra sina förare för att utnyttja det lilla ”maktskifte” som de mer objektiva fansen tror finns.
Den kalla sanningen är den att alla känner igen en bild på Lewis Hamilton, men visar du en bild på Cal Crutchlow för någon annan än ett MotoGP fan så kommer många klia sig i håret och titta frågande. Personligheterna som behövs för större kommersiell framgång för MotoGP finns där, likaså allmänhetens intresse på andra sidan tv-skärmen. Allt som behövs nu är en kraftfull katalysator för att marknadsföra det på rätt sätt i media.
Alla vill duscha sig själva i champagne på toppen av podiet på berömda platser som Monaco eller Monza efter att ha klättrat ur en cockpit. Men när en man från en så pass undanskymd plats som Stevenage gör så gång efter gång, blir den ”sagofaktor” som fansen upplevde efter hans första titel 2008 automatiskt en långvarig sådan.
Ett missat tillfälle i Storbritannien
Om det är något som förespråkare för MotoGP borde göra så är det att lyfta fram sina nationella förare, först inför en hemmapublik och sedan inför resten av världen, allt beroende på framgång och talang. Storbritannien är inget undantag i denna bemärkelse, men klockan börja ticka för den där första känslan av magi som skapades genom Crutchlows vinst 2016.
Crutchlow kommer från Coventry, en arbetarstad som har hamnat i skymundan av grannstaden Birmingham, men som bokstavligt talat reste sig ur askan efter andra världskriget. Från det kom en man som bröt en trettiofem år lång förbannelse, och han gjorde det med sämre utrustning. Han vann tack vare sin förmåga och sitt mod på banan. Men möjligheten att använda detta narrativ, med en utsikt på att ge honom samma upphöjda status som Hamilton, då på väg att förlora sin F1 titel till Nico Rosberg, kom och försvann utan något större oväsen.
Det är denna typ av igenkänning som brittiska förespråkare av MotoGP måste ingjuta i sin publik om de ska kunna närma sig F1 i framtiden. Även om medaljer är en avgörande faktor när det ska skapas hjältar i olika sporter, är bakgrundshistorian och bidraget till flaggan de bär tillräckligt med material för att få det att fungera.